|
|
 |
Hur vet jag om mitt barn är sjukt?
För att ställa korrekt diagnos behövs alltid ett samtal
på tu man hand med en läkare, oavsett barnets ålder.
Barn och tonåringar skyddar annars lätt föräldrarna från
de svåraste beskeden, till exempel självmordstankar och
självmordsförsök.
När det gäller barn behöver man få barnets känslouttryck
och beteende beskrivna av föräldrarna. Även ett äldre
barn kan ha beteenden som barnet inte vill kännas vid
eller inte är medvetet om. Tonåringar kan kanske själva
ge tillräckliga uppgifter, men det är även då en klar
fördel att få föräldrarnas beskrivning. I synnerhet
gäller det pojkar i yngre tonåren, vilka har svårt att
beskriva sig själva och ofta är förnekande. Här behövs
många gånger även lärares beskrivning.
Det är viktigt hur det går i skolan. Om barn och
föräldrar så vill kan lärare eller skolsköterska
kontaktas. Annars har föräldrarna ofta fått rapporter
från skolan och kan förmedla dessa.
Gärna självskattningsformulär
Tonåringar fyller gärna i självskattningsformulär. Det
brukar bidra till att de känner sig sedda och rätt
förstådda. Det finns också formulär för barn. Små barn
kan på ansikten med olika uttryck peka ut hur de känner
sig.
Svenska versioner av självskattningformulär som vanligen
används är:
|
För barn: |
CDI (Child depression inventory) |
|
För tonåringar: |
BDI (Beck´s depression inventory)
Birleson´s frågeformulär om depressiva symtom |
Senast uppdaterad 2002-11-12 |
|
 |
|
|
