• Ledsna, gråter ofta, försöker se glada ut
• Nedvärderar sig själva i alla avseenden, tror sig inte duga
• Symtomen har ofta debuterat vid första menstruationen och sedan pågått i olika svårighetsgrad
• Självskadande beteende såsom att rispa sig och självmordsförsök med ickedödlig utgång

Debuten kommer ofta i början av högstadietiden i samband med flickornas pubertet.
 
Det är vanligt att depressionen, efter utläkning, lämnar kvar en negativ självbild och ett negativt tänkande. Följden blir då lätt ett långdraget depressivt tillstånd med perioder av djupare depression. Flickorna vet ofta inte vad det innebär att må bra, eftersom de minns hela tonårstiden som tung och inte kommer ihåg hur det var innan. Det är tyvärr vanligt att de skadar sig för att den fysiska smärtan skall döva den psykiska.
 
Pojkar
Vanligt mönster hos pojkar:

• Aggressiva handlingar och protester mot vuxenvärlden
• Förnekar sina ledsna känslor
• Agerar ut i trots, beteendestörningar och asocialitet
• Alkohol och drogmissbruk

Hos pojkarnas leder inte puberteten till en lika markant ökning av depression. Det finns skäl att misstänka att deras brist på välbefinnande tar sig delvis annorlunda uttryck och därför inte diagnostiseras som depressioner. Det kommer fram i dysforiskt, aggressivt beteende samtidigt som de förnekar de depressiva känslorna.
 
Det är också vanligare att pojkar har en samtidig uppförandestörning, som kommer att dominera beteendet så depressionen inte blir uppenbar. Risken för missbruk är stor. Vissa pojkar har dock en mera entydigt depressiv bild med nedstämdhet, gråt och självmordstankar.

Senast uppdaterad 2002-11-12