Linneas tillstånd föregicks av en period med stress på
arbetet och upplevt hot om för tidig pensionering och
osäkerhet inför framtiden.
Linnea uppvisade klara symtom på depression, vilket
bekräftas vid MADRS- skattningen. I hennes
sjukdomshistoria framkommer en sannolik depression i
40-års åldern som hon aldrig sökte för.
Linnea är van att föra sig socialt och bemästrar det
mesta i livet (detta kallas ibland för att ha bra "coopingstrategi").
Depressionssymtomen var från början svåra att upptäcka.
Då Linnea väl fick sin diagnos orkade hon inte
upprätthålla sina coopingstrategier, utan blev
tillfälligt sämre med ökad ångest under några veckor.
Linnea behandlades med antidepressivt läkemedel i full
behandlingsdos. Symtomen förbättrades och efter sex
veckor var de helt försvunna. Behandlingstiden blev tolv
månader.
Stödterapeutiska insatser gavs av kurator på
vårdcentralen vid tio olika behandlingstillfällen.
Linnea kunde efter detta hantera sin situation på
arbetet mer konstruktivt och valde själv en tidigare
halv förtida pensionering. Någon demensutredning
behövdes inte, då kognitiv svikt ofta ingår i
depressionssjukdomen och förbättras under behandlingen.
Behandling