|
|
 |
 Bo
berättar
Sjuk för sista gången!
Jag har varit deprimerad flera gånger under livet.
Tidigare har medicinen hjälpt ganska snabbt, men
biverkningarna har varit besvärliga. Det jag nu ska
berätta om är sista, jag hoppas i alla fall det, gången
jag var deprimerad.
Jag vet inte vad som utlöste min depression, men den
blev djup och svår. Trots att min läkare skrev ut stark
medicin blev jag inte bättre.
Dessutom var biverkningarna minst sagt besvärliga. Det
gick till och med så långt som till självmordstankar.
Att jag drack alkohol för att kunna sova förvärrade
naturligtvis situationen. Till slut fick min sambo nog
och körde mig till den psykiatriska akutmottagningen -
och det är jag glad över idag.
Där blev jag inlagd och vägen tillbaka började på
allvar. Mitt tillfrisknande beror nog på en kombination
av många olika saker. En viktig faktor var att min
sambo, mitt i allt elände, stod ut med mig. Jag beundrar
henne för att hon inte lämnade mig när jag drack
vareviga kväll och inte brydde mig om någonting. Att vi
tillsammans fick prata med läkaren betydde mycket för
oss båda. Läkarens tro på att den nya behandlingen
skulle hjälpa mig var också viktigare än jag då
uppfattade. Nu äter jag ett läkemedel mot depression som
jag inte har haft förut. Dessutom har jag ett
stabiliserande läkemedel som egentligen används mest vid
epilepsi, men som kan hjälpa patienter som mig. Jag, som
tidigare slarvat med min medicin, har efter den här
senaste omgången blivit väldigt noggrann med att ta den.
Min läkare tycker att jag skall fortsätta åtminstone i
något år till, kanske ännu längre.
Att gå i samtalsterapi var något nytt. När min läkare
föreslog det sade jag först nej. Jag ville inte sitta
med en främmande människa och berätta allt om mitt liv.
Det visade sig att det inte riktigt blev så. Med många
praktiska uppgifter, hemläxa och mycket nytt att tänka
på insåg jag att jag har haft lätt att svartmåla och
ofta se saker med negativa förtecken. Till slut blev det
riktigt givande att gå till träffarna och tillsammans
med min terapeut kartlägga de här tankemönstren. Nu
känns depressionen avlägsen och istället ser jag så
många möjligheter och saker i livet har fått helt andra
proportioner.
Senast uppdaterad: 2001-11-27 |
|
 |
|
|
