• Nedstämdhet
• Irritabilitet
• Oförmåga att uppleva glädje i något

Barn

• Nedstämdhet
  Små barn har svårt att sätta ord på sina känslor. Här handlar det ofta om att den vuxne får tolka känslorna utifrån barnets beteende. Om depressionen har pågått länge är det inte heller säkert att barnet självt uppfattar tillståndet som onormalt. Det har glömt hur det kändes att vara glad.
   
• Irritabilitet
  Ökande irritabilitet som kan ta sig uttryck i ilska, stökighet och att barnet uppfattas som besvärligt är vanligt framför allt hos pojkar.
   
• Oförmåga att uppleva glädje i något
  Oförmågan till glädje tar sig ofta uttryck i att ingenting längre är roligt och att det inte går att ”pigga upp” barnet. Inte sällan upphör barnet med aktiviteter som det tidigare tyckte om.
   

Tonåringar

• Nedstämdhet
  Flickor har lättare än pojkar att uttrycka känslan av nedstämdhet. Det är vanligt att tonåringar gör allt vad de kan för att i vardagen dölja sin nedstämdhet. Resultatet kan bli ett krampaktigt, ständigt leende. De tänker att man måste vara glad och pigg för att accepteras bland kamraterna. Pojkar i nedre tonåren förnekar ofta att de är ledsna, även om det syns i ögonen. Pojkar i övre tonåren kan beskriva sitt lidande och kan gråta i sin ensamhet. Livet blir svårt att uthärda.
   
• Irritabilitet
  Irritabiliteten är ofta kombinerad med ledsenheten. Ibland dominerar irritabiliteten så att det depressiva inslaget inte syns. Det kan bli problem både hemma och i skolan.
   
• Oförmåga att uppleva glädje i något
  Glädjelösheten färgas ofta av hopplöshetskänslor och tron att något kan bli bättre. Tidigare intressanta aktiviteter släpps. Samvaron med kompisar är som regel det sista man släpper.

Senast uppdaterad: 2002-11-12