|
|
 |
Affektiva/emotionella symtom
av Doktor Lars
Häggström
Nedstämdhet
Med begreppet nedstämdhet menas känslor av
dysterhet, tungsinthet, hopplöshet och hjälplöshet.
Karaktären är djupare och mer smärtsam än ledsenhet.
Nedstämdhet saknar process till skillnad från sorg. Den
är konstant och svår att påverka för individen.
Nedstämdhet kan i början av ett depressionsinsjuknande
uppvisa dygnsvariation med förbättring på eftermiddagen
eller mot kvällen. Senare i sjukdomsförloppet utslätas
dygnsvariationen och nedstämdheten blir konstant över
dygnet. Den går inte att avleda utan finns hela tiden
som en grundton, oberoende vad som händer under dagen.
Oro, rastlöshet
I början av ett depressionsinsjuknande kommer ofta oron
smygande. Den blir skrämmande och irrationell för
individen. Det är vanligt att patienten söker en
förklaring och själv presenterar en händelse som
förknippas med oron. Ofta finns dygnsvariation i början
med tydlig försämring på efternatt, morgon och
förmiddag.
Rastlösheten kan också kallas psykomotorisk agitation.
Den sjuke har svårt att sitta still, kan inte komma till
ro utan går runt och väcker irritation i familjen eller
på arbetet.
Irritabilitet, agitation
Den depressionssjuke upplever ofta sig själv - och
upplevs av omgivningen - som lättirriterad och labil
till humöret. Tålamod saknas för till exempel höga ljud
eller oväntade händelser. Irritationen kan övergå i
lättväckt agitation som kan uttryckas i irrationell
aggressivitet mot omgivningen.
Ångest: konstant panikartad
Under depressionsinsjuknandet utvecklas ofta svår
ångest. I början är det vanligt med dygnsvariation där
morgonen och förmiddagen är värst. Dygnsvariationen
upphör dock med tiden. Ångesten blir konstant över
dygnet. Panikartade inslag kan dyka upp. Dessa är alltid
allvarliga och ett tecken på försämring av tillståndet.
Plötsliga suicidhandlingar är inte ovanligt under
paniken.
Initiativlöshet, anhedoni
Initiativlöshet kan till en början påverka situationer
som är mer psykiskt krävande, till exempel uppgifter som
skall göras på ett arbete. Senare i sjukdomsförloppet
uppstår ofta ett motstånd även mot enklare handlingar,
till exempel att sköta hem eller egen hygien. I
anhedonin är de flesta av vardagens uppgifter för
krävande. Patienten sitter apatiskt, oförmögen till
någon konstruktiv handling.
Smärtsam känslolöshet
Den psykiska känslolösheten - anestesia dolorosa - är
ett mycket obehagligt tillstånd. Den sjuke är oförmögen
att uppleva normala känsloreaktioner och är samtidigt
medveten om det.
Sexuell dysfunktion
Sexuella problem som lustbortfall, impotens och oförmåga
att nå orgasm är vanligt vid depression. All sexuell
dysfunktion är alltså inte biverkningar från mediciner
utan kan förbättras under behandling.
Minskat socialt engagemang, isolering
Den depressivt sjuke har flera skäl att dra sig undan
sociala kontakter, till exempel ångest, irritation,
bristande självtillit och försämrad intellektuell
funktion. Det har påvisats att personer med återkommande
depressioner har minskat socialt kontaktnät och färre
viktiga personer i sin omgivning, något som i sig kan
försvåra rehabiliteringen och bidra till ökad risk för
återinsjuknande.
Hämning
Hämningen vid depression kan få motoriska uttryck,
liksom emotionella och kognitiva. Den sjuke rör sig
långsammare, svarar med latens på känslomässiga eller
intellektuella stimuli.
Senast uppdaterad: 2001-11-27 |
|
 |
|
|