|
|
 |
Biologiska
markörer
av Professor
Elias Eriksson
Endokrina avvikelser
Patienter med depression uppvisar ett antal endokrina
avvikelser. Den mest robusta iakttagelsen härvidlag är
att insöndringen av kortisol är förhöjd, och att den
hämning av kortisolinsöndringen som följer på tillförsel
av dexametason är mindre uttalad än normalt.
Det så kallade dexametasonsuppressionstestet (DST) är
således patologiskt hos cirka 60 % av patienter med djup
depression, men endast hos enstaka procent av friska
kontroller. Vid tillfrisknande normaliseras denna
avvikelse. DST har använts som redskap både för
diagnostik av depression och som indikation på prognos
efter behandling.
Patienter med depression tenderar att uppvisa sänkt
insöndring av TSH efter tillförsel av TRH jämfört med
friska kontroller. Testets specificitet och sensitivitet
är dock låg.
Patienter med depression tenderar att uppvisa sänkt
insöndring av tillväxthormon efter tillförsel av
alfa-2-adrenoceptor-stimuleraren klonidin jämfört med
friska kontroller.
Testets specificitet och sensitivitet är dock låg.
Sömn-EEG
Vid mätning av EEG under sömn finner man ofta att
REM-sömnen inträffar tidigare hos deprimerade patienter
än hos kontroller (=förkortad REM-latens). Testets
specificitet och sensitivitet är relativt god. Vid
tillfrisknande normaliseras denna avvikelse.
Blodflöde och glukosomsättning
Avbildning av hjärnan hos deprimerade patienter med
PET- eller SPECT-teknik har givit visst stöd för att
sjukdomen är associerad med avvikelser i blodflöde
och/eller glukosomsättning i specifika regioner av
hjärnan.
Senast uppdaterad: 2001-11-27 |
|
 |
|
|
