Det är väl känt att allvarliga livshändelser kan utlösa
ett depressivt skov hos en patient med benägenhet för
denna sjukdom.
Det har även föreslagits att mer långvariga psykologiska
stressorer skulle kunna framkalla en benägenhet för
sjukdomen, men dokumentationen härvidlag är bristfällig.
Det har också föreslagit att tidiga barndoms-upplevelser
skulle kunna öka benägenheten för depression i vuxen
ålder, men också för denna hypotes saknas robust
vetenskapligt stöd. Litteraturen kring negativa livshändelser och depression är rikhaltig, och talar för
att samband kan föreligga. De metologiska svårigheterna
vid tolkningen av dessa resultat är dock påtagliga.
Psykologiska stressorer kan framkalla både temporära och
permanenta förändringar i hjärnans biokemi. Synsättet
att psykologisk påverkan kan bidra till utvecklandet av
depression står därför inte i strid med hypotesen att
sjukdomen är ett uttryck för en neurobiologisk störning.
Även om psykologiska faktorer kan bidra till uppkomsten
av en depression bör betonas att sjukdomen ofta kan
utvecklas också utan att några sådana faktorer kan
identifieras.