• Koncentrationen av dessa signalämnens metaboliter i ryggmärgsvätska, blod och urin.
• Insöndringen av hypofyshormon efter tillförsel av serotonergt eller noradrenergt aktiva medel.
• Uttrycket av vissa serotonergt relaterade proteiner i trombocyter.

Några av dessa studier har givit visst stöd för att depressionssjukdomen kan vara relaterad till en serotonerg dysfunktion, men dessa stöd är ej särskilt robusta. Några påtagliga stöd av denna typ för att den noradrenerga aktiviteten skulle avvika föreligger ej.
 
Inte heller postmortala studier av hjärnvävnad hos patienter med depression har givit något robust stöd för att halten av serotonin eller noradrenalin skulle vara sänkt.
 
Att studier av serotonin- och noradrenalinaktiviteten hos deprimerade patienter ej givit något avgörande stöd för hypotesen att sjukdomen är relaterad till en störd funktion hos dessa signalämnen beror sannolikt på att de metoder man använt endast ger en primitiv uppfattning av hjärnans serotonerga respektive noradrenerga aktivitet.
 
Det finns skäl att hoppas att utvecklingen inom avbildningstekniker som PET och SPECT inom en snar framtid skall komma att erbjuda ökade möjligheter att studera signaltransmissionen hos deprimerade patienter. Aktuella studier, där dessa tekniker använts, har givit preliminärt stöd för att depressionssjukdomen är associerad med avvikelser i förekomst av vissa specifika serotoninreceptorer.

Senast uppdaterad: 2001-11-27