|
|
 |
Therapeutic
Drug Monitoring (TDM)
av Professor
Finn Bengtsson
Innan de nyare och mindre toxiska antidepressiva
läkemedlen kom var bestämning av serumkoncentration av
modersubstans, och i många fall även en del metaboliter,
vanligt förekommande. Skälen var att dels kunna få en
uppfattning om compliance men framför allt att kunna se
att patienten kom upp till terapeutisk nivå av sitt
läkemedel.
Flera av dessa substanser har ett så kallat
"terapeutiskt fönster", det vill säga ett
koncentrationsintervall som man försökte att hålla sig
inom. Höga koncentrationer gav väsentligen mer
biverkningar, inte minst av antikolinerg natur. Det
fanns också respekt för hjärttoxiciteten som bidrog till
att man gärna kontrollerade serumnivåer vid osäkerhet.
De nyare preparaten är inte hjärtoxiska och det finns
inte heller på samma sätt säkerställda terapeutiska
nivåer av läkemedlet i blodet. Även om det från klinisk
synvinkel inte längre känns befogat att ta
serumkoncentration på samma sätt som förr, skulle det
vara av
mycket stort värde av många andra skäl. Vi behöver
bättre lära känna dessa nya preparat som används allt
flitigare och på allt flera olika indikationer. Det förs
en debatt om benämningen antidepressiva över huvud taget
är relevant längre. I USA går de ofta under benämning "mood
stabilizer". En svensk benämning som ofta förs fram är
termen tymoleptika.
Nedan listas ett antal tänkbara indikationer för TDM:
-
frågeställningar kring ordinationsföljsamhet eller så
kallad compliance
- annan
indikation än dokumenterad/godkänd indikation för
preparatet
- vid
beroendesjukdom eller personlighetsstörning/avvikelse
- uteblivet
behandlingssvar även på godkänd indikation, innan byte
av preparat
- undermåligt
behandlingssvar, innan dosjustering eller preparatbyte
-
biverkningsproblem oavsett behandlingseffekt i övrigt,
innan dosjustering eller preparatbyte
- vid
kombinationsterapier (med läkemedel och/eller
psykoterapi)
- vid misstanke
om interaktioner med andra farmaka eller xenobiotika i
övrigt
- vid
långtidsbehandling (> 6-8 månader), för kontroll av
intra-individuella förändringar över tid
- vid
återinsjuknande då TDM-resultat från tidigare adekvat
behandlade episoder föreligger
- vid utsättning,
för ställningstagande till eventuellt
utsättningssymptom och eventuell infasning av nytt
farmaka
- vid
intentionell förgiftning (då helst flera akutprover
skall tas)
- för
dokumentation av särskilda riskgrupper av patienter.
Senast uppdaterad: 2001-11-27 |
|
 |
|
|
