De slumpartade observationerna under 1950-talet att substanserna imipramin och ipronizaid utövar antidepressiva effekter utgjorde startskottet för den moderna farmakologiska behandlingen av depression.
 
När man först konstaterade att dessa medel är antidepressivt effektiva visste man inget om deras verkningsmekanism, men man har senare kunnat kartlägga hur de påverkar hjärnans signaltransmission, och härmed också kunnat formulera hypoteser om sambandet mellan stämningsläge och hjärnans signalämnen.
 
Imipramin utgör prototyp för den grupp medel som kallas tricykliska antidepressiva, eftersom de har tre ringar i sin strukturformel. Verkningsmekanismen för dessa medel antas vara att de förstärker effekterna av serotonin och noradrenalin, genom att hämma den pump som normalt förpassar dessa signalämnen från synapsklyftan till den presynaptiska nerven. Som en följd av denna deras verkningssätt kallas de också återupptagshämmare.
 
Förutom att de hämmar återupptaget av serotonin och noradrenalin utövar de tricykliska medlen också en rad andra effekter, som till exempel blockad av muskarin- och histamin-receptorer. Eftersom dessa effekter ofta ger oönskade biverkningar har läkemedelsföretagen - som en vidareutveckling av imipramin - syntetiserat medel som mer selektivt påverkar enbart återupptaget av transmittor, och som därför är gynnsammare ur biverkningssynpunkt. Vissa av dessa medel påverkar enbart inaktiveringen av serotonin - de så kallade SSRI-preparaten - medan andra påverkar både serotonin- och noradrenalin-återupptag - de så kallade SNRI-preparaten. Det finns också medel som selektivt hämmar återupptaget av noradrenalin - NRI-preparat. Alla dessa varianter av återupptagshämmare har antidepressiva egenskaper.
 
Iproniazid representerar en annan grupp av antidepressiva, vars verkningsmekanism anses vara att hämma det enzym som normalt bryter ned serotonin och noradrenalin - monoaminoxidas (MAO). På grund av biverkningar har flertalet av dessa MAO-hämmare avregistrerats, men de kan fortfarande förskrivas på licens.
 
En tredje grupp av antidepressiva medel är de som anses utöva sin effekt primärt genom att blockera en receptor (alfa-2) vars uppgift är att hämma de noradrenerga nerverna. Genom att motverka inflytandet av denna receptor framkallar dessa medel en ökad noradrenerg transmission, vilket indirekt eventuellt kan leda även till en förstärkt serotonerg aktivitet.
 
För att läsa mer om verkningssätt, kliniska för- och nackdelar och klinisk profil hos de olika antidepressiva medlen, klicka på "återupptagshämmare", "MAO-hämmare" eller "Alfa-2-antagonister".

Senast uppdaterad: 2005-04-27