För läkare

 
 
  Start > Om depression > Biologisk behandling > Elektrokonvulsiv terapi - ECT
   Läkemedelsbehandling av
   det akuta skovet
   Klinisk effekt/dosering
   Elektrokonvulsiv terapi
 
 - ECT
   Ljusbehandling
   Referenser
Elektrokonvulsiv terapi - ECT
av Dr Lars Häggström
 
ECT hade tidigare en vidare psykiatrisk indikation, vilket delvis har bidragit till att ge behandlingsformen dåligt rykte.

I dag används ECT främst vid:
  • Djup depressionssjukdom där annan behandling inte givit resultat eller ansetts olämplig på grund av biverkningar.
  • Depression med uttalad akut självmordsrisk.
  • Vissa maniska psykotiska tillstånd.
  • Postpartum psykos (akutpsykos efter förlossning, präglad av förvirring och ofta maniska symtom).
  • Katatona syndrom.
  • I vissa fall vid så kallat malignt neuroleptikasyndrom samt vid Parkinsons sjukdom

ECT är fortfarande den mest effektiva behandlingen vid svår depression med självdestruktivitet och psykotiska symtom (katastrofkänslor, förföljelsetankar).
 
Behandlingsprincip
Den egentliga behandlingsprincipen går ut på att framkalla ett epileptiskt anfall under kontrollerade former, det vill säga under narkos och med muskelavslappnande medel. Genom en kort stimulering av hjärnan på elektrisk väg uppstår ett anfall som varar i cirka 30 sekunder. Den elektriska strömmen är således i sig ointressant och mer som en hjälp för att framkalla anfallet. Stimulans sker tills kramptröskeln nås (ofta efter 3-8 sekunders stimulans). Ofta ser man på patientens fötter när en tonisk kontraktion infinner sig.
 
Verkningsmekanism
Under det epileptiska anfallet får man en stark påverkan på de signalsubstanser i hjärnan som reglerar bland annat stämningsläge, ångest och sömn. De så kallade serotonin-, och dopaminreceptorerna blir känsligare medan noradrenalinreceptorerna normaliseras i sin känslighet. Det är samma signalsubstanser som påverkas av antidepressiva mediciner men effekten kommer snabbare och är kraftfullare vid ECT.
 
Behandlingseffekt
Vid ECT-behandling lindras ångest, nedstämdhet och självdestruktiva katastrofkänslor ofta efter 1-3 behandlingar. Antalet totala behandlingar är normalt mellan 3-7 stycken. Längre behandlingsserier kan ges vid djup och svår depression. Då total symtomlindring inträtt finns ingen anledning att ge fler behandlingar.
 
Biverkningar
Den vanligaste biverkan är en kortvarig närminnesförlust timmarna efter behandling. Ibland kan närminnesförlusten sitta i några dygn. Minnesstörningen är beroende av den totala mängden tillförd energi (ofta mellan 15-70 Ws), strömstyrka som används vid behandlingen. Minnesstörningen beror, om den uppstår, inte på någon hjärnskada! Det får anses klarlagt, efter flera års forskning, att ECT-behandling inte kan ge upphov till hjärnskada. För övrigt är ECT-behandling relativt biverkningsfritt jämfört med farmakologisk behandling.
 
Uppföljning
Efter en lyckad ECT-behandling krävs att profylaktisk farmakologisk behandling ges enligt vanliga principer, det vill säga i minst 6-8 månader. I dag ges i större utsträckning så kallat uppehållande ECT. Det innebär att man fortsätter profylaktiskt med en ECT-behandling i veckan, därefter varannan eller var tredje vecka. Indikationen är främst då farmakologisk uppföljande behandling inte givit önskvärt resultat.

Senast uppdaterad: 2001-11-27

 
 
  
 

 
  © Organon AB 2006 - Fiskhamnsgatan 6A, 414 58 Göteborg, telefon 031-720 65 00, fax 031-720 65 01
  Om deprimerad.net | webmaster@organon.se | www.organon.se