Elektrokonvulsiv terapi - ECT
av Dr Lars
Häggström
ECT hade tidigare en vidare psykiatrisk indikation,
vilket delvis har bidragit till att ge behandlingsformen
dåligt rykte.
I dag används ECT främst vid:
- Djup
depressionssjukdom där annan behandling inte givit
resultat eller ansetts olämplig på grund av
biverkningar.
- Depression med
uttalad akut självmordsrisk.
- Vissa maniska
psykotiska tillstånd.
- Postpartum
psykos (akutpsykos efter förlossning, präglad av
förvirring och ofta maniska symtom).
- Katatona
syndrom.
- I vissa fall
vid så kallat malignt neuroleptikasyndrom samt vid
Parkinsons sjukdom
ECT är fortfarande
den mest effektiva behandlingen vid svår depression med
självdestruktivitet och psykotiska symtom
(katastrofkänslor, förföljelsetankar).
Behandlingsprincip
Den egentliga behandlingsprincipen går ut på att
framkalla ett epileptiskt anfall under kontrollerade
former, det vill säga under narkos och med
muskelavslappnande medel. Genom en kort stimulering av
hjärnan på elektrisk väg uppstår ett anfall som varar i
cirka 30 sekunder. Den elektriska strömmen är således i
sig ointressant och mer som en hjälp för att framkalla
anfallet. Stimulans sker tills kramptröskeln nås (ofta
efter 3-8 sekunders stimulans). Ofta ser man på
patientens fötter när en tonisk kontraktion infinner
sig.
Verkningsmekanism
Under det epileptiska anfallet får man en stark
påverkan på de signalsubstanser i hjärnan som reglerar
bland annat stämningsläge, ångest och sömn. De så
kallade serotonin-, och dopaminreceptorerna blir
känsligare medan noradrenalinreceptorerna normaliseras i
sin känslighet. Det är samma signalsubstanser som
påverkas av antidepressiva mediciner men effekten kommer
snabbare och är kraftfullare vid ECT.
Behandlingseffekt
Vid ECT-behandling lindras ångest, nedstämdhet och
självdestruktiva katastrofkänslor ofta efter 1-3
behandlingar. Antalet totala behandlingar är normalt
mellan 3-7 stycken. Längre behandlingsserier kan ges vid
djup och svår depression. Då total symtomlindring
inträtt finns ingen anledning att ge fler behandlingar.
Biverkningar
Den vanligaste biverkan är en kortvarig
närminnesförlust timmarna efter behandling. Ibland kan
närminnesförlusten sitta i några dygn. Minnesstörningen
är beroende av den totala mängden tillförd energi (ofta
mellan 15-70 Ws), strömstyrka som används vid
behandlingen. Minnesstörningen beror, om den uppstår,
inte på någon hjärnskada! Det får anses klarlagt, efter
flera års forskning, att ECT-behandling inte kan ge
upphov till hjärnskada. För övrigt är ECT-behandling
relativt biverkningsfritt jämfört med farmakologisk
behandling.
Uppföljning
Efter en lyckad ECT-behandling krävs att
profylaktisk farmakologisk behandling ges enligt vanliga
principer, det vill säga i minst 6-8 månader. I dag ges
i större utsträckning så kallat uppehållande ECT. Det
innebär att man fortsätter profylaktiskt med en
ECT-behandling i veckan, därefter varannan eller var
tredje vecka. Indikationen är främst då farmakologisk
uppföljande behandling inte givit önskvärt resultat.
Senast uppdaterad: 2001-11-27 |