Depression kan förekomma hos patienter som har demens. Depression och demens bör betraktas som två separata sjukdomstillstånd som kan samexistera, till exempel vid Alzheimers sjukdom och skador på frontalloberna.
 
Depression och Alzheimers sjukdom
Depression är vanligt vid Alzheimers sjukdom och depressiva symtom finns i upp till 50 % av fallen medan depressiva sjukdomar kan diagnostiseras i upp till 25 %. Intressant är att personer som haft en depression har en översjuklighet i Alzheimers sjukdom. En person som haft depressionsskov i yngre år har större risk att insjukna i Alzheimers sjukdom.
 
Skador på frontalloberna
Skador på frontalloberna kan vara svåra att skilja från depression, eftersom vissa symtom är gemensamma. Initiativförmåga, motivation, känslomässig avtrubbning och känslomässig labilitet kan ibland misstolkas som depressiva symtom. Påverkan på frontalloberna finns
ofta vid vaskulära skador och det ger ett samband mellan depression och vaskulär demens. Diagnosen vaskulär demens speglar detta och innehåller förutom sedvanliga depressiva symtom också symtom med störning av planeringsförmåga (exekutiva funktioner), som tyder på någon form av skada på frontalloberna.

Depression och demens
Depression och demens bör betraktas som två separata sjukdomstillstånd som kan samexistera och där båda kan vara orsakade av degenerativa förändringar. Depressiva symtom skall alltid leda till en förmodan om en behandlingsbar depressionssjukdom oberoende av om det finns demens eller inte. Erfarenhetsmässigt kan man i flertalet fall förbättra ett sänkt stämningsläge med antidepressiv behandling,¹¹ medan andra symtom som sänkt motivation och initiativ endast delvis kan påverkas när dessa orsakas av degenerativa förändringar i hjärnan.
 
En depressiv sjukdom leder alltid till försämring av kognitiva funktioner. Framgångsrik behandling leder till förbättring av minne och tankeförmågor.¹⁰

Senast uppdaterad: 2001-11-27