Depression hos äldre skiljer sig såväl i förlopp som i klinisk bild. Förloppet är oftast långdraget och smygande och har en större tendens att bli kroniskt än hos yngre. Frånvaro av typiska depressiva skov vid depression ökar med åldern och gör det svårare att förstå att det är en sjuklig förändring av stämningsläget. Samvariation med kroppslig sjukdom ökar risken för att depressionssymtomen förbises.
 
Depression i hög ålder uppfyller ofta inte kriterier för egentlig depression. DSM-IV-diagnosen "minor depression" ökar i hög ålder. Sjukdomsbilden vid depression i hög ålder kan variera mellan mycket lätta former till djupa tillstånd med depressiva vanföreställningar.
 
Sänkt stämningsläge
Äldre personer med depression maskerar ofta det sänkta stämningsläget. De upplever ofta en oförmåga att glädjas åt det som gladde dem tidigare. Typiskt för äldredepression är att det sänkta stämningsläget inte framkommer. Denna symtomfattiga bild innebär oftast en smygande men långdragen sjukdom. Stämningsläget visar ofta en följsamhet mot omgivningen och det kan därför vara svårt att se en sänkning. Vid läkarbesök visas ofta inte det sänkta stämningsläget primärt och depressionen kan då vara svår att påvisa.
 
Det avgörande för en diagnos är den drabbades stämningsläge när han/hon är ensam. Ofta svarar äldre ärligt på frågan om sänkt stämningsläge, ibland kan anhöriga eller vårdpersonal berätta. Det är viktigt att inte försöka tolka stämningsläget som psykisk reaktion på annan sjukdom eller yttre händelser. Vid en depression fokuseras tankarna på negativa händelser som gör att man felaktigt kan dra slutsatsen att det är de som har orsakat det sänkta stämningsläget.
 
Ångest
Vid depression i hög ålder är ångest ofta framträdande. Motståndet att berätta om ångest och oro är mindre än att tala om nedstämdhet. För omvärlden kan då ångest framstå som det dominerande symtomet. Bilden vid depression i hög ålder och depression vid demens får ofta karaktären av ett ångest-depressionssyndrom. ångesten kan ha morgonaccentuering som tillägg till övriga depressiva symtom.
Ibland kan den ha karaktären av panikångest med tryckkänsla i bröstet och lufthunger.

Sömnstörningar
Sömnstörningar ses ofta vid åldersdepression. Tidigt uppvaknande kan finnas men sömnstörningen vid åldersdepression har oftare karaktären av insomningssvårigheter. Dygnsvariationen vid depression i hög ålder skiljer sig från vad som ses hos yngre. Morgonaccentuering kan finnas, men annars är dygnsrytm ovanlig.
 
Samtidig somatisk sjukdom
Den depressiva sjukdomsbilden vid samtidig somatisk sjukdom är oftast symtomfattig och de somatiska problemen framträder. Hypokondriska föreställningar är vanliga. Bilden är ofta diffus och stämmer inte med sedvanliga sjukdomsbilder.
 
Vanföreställningar
En djup depression vid åldrandet får ofta ett psykotiskt inslag. Påtagliga skuldkänslor är vanliga och skall alltid ge misstanke om djup depression. Paranoida symtom är vanliga vid denna typ av depression. De är ofta starkt depressivt färgade och handlar om död, katastrof, eldsvåda eller liknande. Ibland gäller vanföreställningarna den egna kroppen och ger då påtagliga hypokondriska vanföreställningar.
 
Hjärnskada
En depression som är associerad med hjärnskada har framför allt fler störningar i planeringsförmåga, initiativ och motivation men även i känsloliv och kontroll av känslor. Klagomål över dåligt minne är vanligare vid depression än vid demens. Vid depression som är pålagrad en demenssjukdom förstärks problem med minnet.

Senast uppdaterad: 2001-11-27