|
|
 |
Diagnos
av Docent
Ingvar Karlsson
 Depression är en klinisk diagnos och det
finns inga laboratoriemetoder som kan
användas för att säkerställa den. Även
initialt vaga depressiva symtom kan visa
sig vara en allvarlig depression. Oftast
är det misstanke om ett sänkt
stämningsläge som gör att diagnosen
misstänks.
Sänkt stämningsläge
Grunden
i diagnosen är sänkt stämningsläge, men
man finner det ofta inte förrän patienten
har slappnat av och känner sig trygg. Det
är vanligt att det sänkta stämningsläget
inte visas i början av ett läkarbesök. Det
ofta långdragna tillståndet gör att den
sjuke och också anhöriga hänför de
psykiska förändringarna till det normala
vid åldrandet, en reaktion på händelser
eller psykiskt trauma. Vid diagnostisering
måste därför depression finnas med i
tankarna som möjlig diagnos i all kontakt
med äldre.
Ångest
Ångest
är ofta det för omgivningen vanligaste symtomet på
depression. ångest och depression samvarierar i hög
ålder och onormal ångest skall väcka misstanke om en
depressiv sjukdom. Vid en depression i hög ålder minskar
kognitiva funktioner något. Det är vanligt med klagomål
om dåligt minne, vanligare än vid lätta demenssymtom.
Minskat initiativ och låg motivation är inte specifikt
för depression och kan vara uttryck för demenssjukdom.
Sömnstörning
Sömnstörning skall väcka misstanke på
depression.
Laboratorieutredning
Svensk
Psykiatrisk Förening har gett ut ett häfte
med namnet
Äldrepsykiatri – Kliniska riktlinjer för
utredning och behandling.
I skriften föreslås följande
laboratorieprover för utredning av
psykiska symtom hos äldre:
-
b-SR, b-Hb, b-LPK
-
s-TSH, s-T4
-
s-Na, s-K, s-la, s-kreatinin, s-slbumin
-
b-glukos
-
s-ASAT, s-ALAT, s-GT
-
p-folat p-kobalamin
-
s-Ca
-
urinscreening
-
eventuellt s-homocystein/
s-metylmalonsyra
Senast uppdaterad: 2008-08-28 |
|
 |
|
|
