Äldre med depression svarar på behandling på samma sätt som yngre. Närvaro av hjärnskador försvårar däremot behandling. I studier har inga säkra skillnader i effekt mellan preparaten identifierats.⁴

Tricykliska antidepressiva har alla antikolinerga effekter. Redan i små doser ger antikolinerga preparat påverkan på kognitiva funktioner med reduktion av minnesförmågor. Dessa förändringar kommer den som drabbas sällan att notera själv, men oftast fordras en neuro-psykologisk undersökning för att upptäcka dem. I större doser kan antikolinerga effekter leda till konfusionella reaktioner. Tricykliska antidepressiva, till exempel Saroten/Tryptizol bör därför endast nyttjas av specialister som kan beakta biverkningsrisker.

Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), som till exempel fluoxetin, fluvoxamin, paroxetin, citalopram och sertralin tåls väl av äldre. Även hos svårt sjuka gamla är biverkningsfrekvensen låg och annorlunda än hos yngre. Det illamående och den huvudvärk som ofta finns initialt hos yngre ses mera sällan hos äldre.

Interaktionsproblematik orsakade av SSRI-preparat är större än hos yngre och bör beaktas vid preparatval.

• SSRI-preparat tolereras väl.
• Moklobemid ger få biverkningar men svarsfrekvensen är möjligen längre än hos övriga preparat.
• Mianserin ger ibland påtaglig trötthet och kan ibland förstärka effekten av SSRI.
• Venlafaxin har undersökts i få studier, fungerar kliniskt väl men hypertoni som biverkan bör beaktas.
• Mirtazapin har undersökts i få studier, fungerar väl kliniskt hos äldre, framför allt vid stort ångestinslag.
• Erfarenheten av reboxetin är begränsad vid åldersdepression.
• Klassiska MAO-hämmare ger fler biverkningar hos äldre.
• Individuell psykoterapi är verksam hos äldre och kan förstärka effekt av läkemedelsbehandling.
• ECT - behandling fungerar väl hos äldre men måste kompletteras med farmakobehandling efteråt.

Senast uppdaterad: 2003-02-21