Bo är en
55-årig man och egen företagare. Bo var tidigare
framgångsrik men har nu allt större svårigheter
att sköta företaget på grund av återkommande
depressionsperioder som han har haft sedan
45-årsåldern. Han är gift men har problem i
relationen, främst på grund av hans ökande
alkoholkonsumtion det senaste året.
Bo remitteras av distriktsläkare till
specialistpsykiatrisk undersökning med
frågeställningen "Depression. Bipolär sjukdom.
Demens???"
Sedan ett år tillbaka har Bo hypertoni och
behandlas med beta-blockerare.
Han har sedan 45-årsåldern insjuknat i
depression vid sammanlagt sex tillfällen. Vid de
senaste två tillfällena med svårare symtom och
självmordstankar. Han behandlats med SSRI, men
svarar allt sämre på denna behandling.
Utvidgad anamnes Nuvarande depression har varat fem månader
utan påtaglig förbättring. Han har varit
långvarigt sjukskriven. Han har börjat uppleva
minnesbesvär och mer kognitiv svikt än tidigare.
Under den aktuella perioden har han behandlats
med SSRI-preparat och därefter klomipramin i
dosen 200 mg/dygn. Efter fyra veckors behandling
upplevde han ökad aktivitet. Efter en vecka med
minskat sömnbehov avvecklades medicineringen
snabbt. Bo har haft sekundära alkoholbesvär
senaste året.
Bo remitterades till psykiatrisk specialist
på grund av att hans tillstånd bedömts som
terapirefraktärt. Inremitterande är också
frågande inför den ökade aktivitetsnivån under
klomipraminbehandlingen.
Bo är nedstämd, håglös och uppgiven. Han är
hämmad i sitt mimikspel men svarar utan latens.
Han är adekvat i kontakten utan psykotiska
symtom men knappast avledbar. Han klagar över
oro samt har koncentrationsbesvär. Han är
pessimistisk inför framtiden och undrar om han
drabbats av demens. Han har en uttalad livsleda
men inga aktiva självmordsplaner.
Anamnes