John har en uttalad symtombild sedan några månader utan
påtaglig varaktighet bakåt. Detta utesluter
personlighetsstörning. Däremot kan man misstänka
personlighetsdrag av fobisk och hypokondrisk karaktär.
Han söker för ångest, med en panikattack de senaste
veckorna. Förutom ångestbesvär finns en tilltagande
nedstämdhet och bristande självtillit. Den depressiva
symtombilden har dock inte hunnit bli så djup. I
anamnesen kan man misstänka hereditet för depression på
faderns sida, vilket är en riskfaktor.
John fick diagnosen ”fobisk ångest med panikinslag” samt
”sekundär mild depression” och remitterades till
psykiater. Han erhöll kognitiv psykoterapi i sammanlagt
20 timmar och därefter kontakt med terapeuten för
uppföljning efter två månader.
John var vid uppföljningen i stort besvärsfri förutom
tendens till hypokondri vid stress. John instruerades
att höra av sig direkt om besvären skulle återkomma.
Behandling med bensodiazepiner ansågs olämpligt. SSRI
preparat övervägdes om inte terapin haft effekt.
Ett viktigt inslag i behandlingen blev snusavvänjning,
då stor konsumtion av snus ger höga koncentrationer av
nikotin. Kliniskt sett kan detta vara en triggande
faktor i ett utvidgat ångestsyndrom.
Kognitiv beteendeterapi och antidepressiv farmakologisk
behandling har i detta fall bäst vetenskaplig
dokumenterad effekt.
Psykodynamisk terapi är försvarbart, framförallt om
patienten själv har tilltro till det, men har sämre
dokumenterad effekt.
Diskussion
och kommentarer